TÄRNA

Den sist koloniserade socknen i Sverige

Utdrag ur ett specialarbete från gymnasiet.

Innehållsförteckning

Inledning

Syfte

Striden om lappmarken

Kyrkan lockar nybyggare

Varför gav inte dessa åtgärder och lockelser några resultat?

Orsaker till befolkningsökningen

Lappmarken bebyggs

Vem var det som lockades hit, vart kom de ifrån?

Hur skaffade man sig ett nybygge?

Förutsättningarna för att överleva

Hur levde man, vad levde man av?

Varför slutade kolonisationen 1861?

Inledning
Jag har valt att redogöra för bakgrunden, orsakerna och levnadsförhållandena under den korta tid av kolonisation som Tärna hade. Men jag sträcker mig litegrann längre i mitt tidsperspektiv än bara just under själva kolonisationen för att kunna visa utvecklingen.

Syfte

Varför startade kolonisationen av Tärna, vilka orsaker fanns ?

Under vilken tidsperiod var den, varför slutade och började den just då ?

Vem kom och från vart kom de ?

Varför kom just dessa personer ?

Hur skaffade man sig ett nybygge ?

Hur var levnadsvillkoren och vad levde man av ?

Striden om lappmarken Lappland var tidigt viktigt ekonomiskt med tanke på rikedomen av jakt och fiske och genom de skatteinkomster man fick av lapparna. Eftersom det inte rådde några klara gränser mellan Sverige och Danmark/Norge ledde detta tidigt till konflikter, och lapparna fick ofta betala dubbla skatter eller mer¹. Så Tärna tillhörde faktiskt Norge ända fram till 1751, då gränserna bestämdes mer ingående².
Många kungar uppmuntrade kolonisation³, men få lyckades.
1673 kom det s.k. "Lappmarksplakatet". Det innebar att svenska och finska åbor fick 15 års skattefrihet om de tog upp nybyggen i lappmarken. De skulle använda den mark som lapparna inte använde till bete och slåtter och för övrigt livnära sig på jakt och fiske. Senare tillkom ytterligare krav som sade att för att få ytterligare besittningsrätt var man tvungen att ha uppfört ett visst antal byggnader och brutit mark för både åker och äng. Krav som oftast var orealistiska⁴. Men inte heller detta medförde någon kolonisation av Tärna.

Kyrkan lockar nybyggare Vid mitten av 1700-talet gjordes speciella ansträngningar för att locka nybyggare till Tärna. Ett kapell byggdes 1762 i närheten av det nuvarande Tärna som skulle ersätta det tidigare norska Vila kapell⁵. Först var det tänkt att det nya kapellet skulle byggas vid Tärnasjön men eftersom det inte fanns timmerskog där flyttades det till Gäutajaure. Därav namnet Tärna⁶. Kyrkan var främst avsedd för att tjäna lapparnas behov men kom också som sagt till för att locka nybyggare till trakten. 1780 skickades Petrus Gavelin till Tärna som kapellpredikant⁷, men efter att ha klagat på att snön ännu låg 23 juli fick han tillstånd till att flytta⁸. Fler visiterade kapellet men med liknande berättelser: "Jag kom och fann en kyrka som var en hölada, och halva taket av prästens residens var bortblåst"⁹. Nuvarande kyrka byggdes 1908.

Varför gav inte dessa åtgärder och lockelser några resultat ? Nybyggaren kunde räkna med att sina 15 års skattefrihet blev förlängda till 30. Han var befriad från bevärings-, och skjutsningsskyldigheter. Ej heller behövde han betala kronotionde eller erlägga mantalspenning¹⁰, och de första sex åren fick man dessutom 3-6 tunnor med korn i understöd¹¹. Så varför?
Förklaringen var att de förmåner som utlovades inte var tillräckliga för att motivera nybygge så långt upp. Ännu fanns det gott om outnyttjad mark i inlandet som var minst lika bra. Det är först med den stora befolknings tillväxten på 1800-talets början, då det börjar bli fullt i inlandet som fjälltrakterna börjar bli lockande¹².

Orsaker till befolkningsökningen
Den svenska befolkningen har ofta haft det svårt, men när frihets tiden kom efter Karl XII död¹³ slapp de iallafall extra höga skatter och utskrivningar till krigen¹⁴. Dödstalen sjönk och befolkningen växte. Men upptäckten av vaccinet och införseln av potatisen i jordbruket bidrog också till den stora befolkningsökning som nu började¹⁵. Men med det ineffektiva jordbruket som fanns då klarade man inte av att föda denna befolkningsökning¹⁶, dessutom följde många missväxt år. Svält och hungersnöd var ett faktum.
För att öka jordbruksproduktionen genomförde man skiftesreformer¹⁷, men det ledde till att det blev fler jordlösa än förut¹⁸. Vad skulle de leva av och vart skulle de ta vägen?
Den produktionsökning som kom berodde mycket på den nyodling som förekom och större delen av de som startade nyodlingar och bröt ny mark var dessa jordlösa, t.ex. drängar och arvlösa bondsöner¹⁹.
Men enbart befolkningsökningen gav inte så stora effekter på Tärnas kolonisation, utan alla förmåner och friheter behövdes väl.

Lappmarken bebyggs
Kolonisationen av Tärna socken var huvudsakligen mellan år 1824-1861 . Redan minst hundra år tidigare hade nybyggare bosatt sig i andra delar av lappmarken. Men först 1824 insynades de första nybyggena i socknen av Abraham Pehrsson, Rönnbäck och Ängesdal i Björkvattsdalen. Tretton år senare hade bebyggelsen nått ända fram till Norska gränsen med nybygget Joesjö²⁰. Men inte förrän 1857 insynades det första nybygget där just själva Tärnaby nu ligger, då kallat Laxvik. Han hette Jacob Jacobsson från Vilhelmina. Men den förste gårdsbrukaren, Erik Samuel Eriksson bodde inte här förrän 1861 med "sin ålderstigna moder Helena och sin vansinnige bror Nils"²¹. Inte långt efter det samma år insynades det sista nybygget i socknen, på östra sidan av Björkvattnet i Vallenäs²².

Vem var det som lockades hit, vart kom de ifrån? Som jag har nämnt var det en stor befolknings ökning och det var stora barnfamiljer. Av detta följde också en ökning av de hemlösa, egendomslösa och ensamma . Dessa var det som kom, kanske ibland också flyktingar undan krigstjänst eller straff²³. Även många vuxna söner från trånga nybyggarhemman sökte sig vidare in i fjälltrakterna och tog upp egna nybyggen. Andra unga män kom från Västerbottens kustland eller inland²⁴. Tänk vilken upplevelse för den förmodligen arvlöse sonen från ett alltför delat hemman, att vid syneförättningen visa upp ett nybygge stort som någon av hemortens socknar, och med självväxande hö på sjö- och bäckstränder och myrar!²⁵
Enligt en undersökning som Ossian Egerbladh har gjort kom det, under den tid undersökningen omfattar, 61 personer från Stensele socken, Vilhelmina 42, Lycksele 21, Sorsele 18, Degerfors 8, Örträsk 5 och övriga kommuner tillsammans 15. Dessutom kom det 33 immigranter från Norge, antingen var de bönder eller samer²⁶.
Nära hälften av de som slog sig ner och startade nybyggen i Tärna under de första tjugo åren var samer²⁷. Zetterstedt kommenterar detta glatt på följande sätt: "Man vet att lapparnas åtrå är att alltid få flytta omkring med sina tält och sina Renar, och man har trott dem hafa en medfödd ovilja för ett bofast lefnadssätt. De nu gjorda ansökningarna bevisa motsatsen. På detta sätt kommer åtminstone dessa lappar att föra ett för landet verksammare och mer gagnande lif än hittills."²⁸Orsaken till att samerna blev bofasta berodde på att nybyggare hade börjat odla upp landet runt renbetesområdena och flyttningsvägarna. Landet blev för trångt. Många kombinerade renskötseln med det nya jordbruket eller arrenderade ut sitt nybygge till svenska nybyggare och fortsatte med renskötseln²⁹. Giftermål mellan samer och svenskar var vanliga, men trots detta fanns det också motsättningar mellan samerna och svenskarna. Det vanligaste var nog att samerna tyckte att nybyggarna förstörde renbetet och att nybyggarna tyckte att renarna trampade ned ängarna och åt upp höet³⁰.

Hur skaffade man sig ett nybygge ?
Den svensk som ville bosätta sig som nybyggare i lappmarken kunde själv fara dit och se ut en lämplig plats. Sedan kunde han "syna" d.v.s. visa upp odlings- och betesmarker, naturslåtter, jaktmarker och fiskevatten för kronolänsman eller för någon annan myndighetsperson. Förutsättningen var att marken ansågs tillhöra kronan. Nybygget förklarades skattefritt i 20-30 år, ibland ända upp till 50 år. Sen gav konungens befallningshavare tillstånd till nybygget³¹.
I vissa fall dröjde det flera år innan KB beviljade nybygget, t.ex. Umfors hade varit bebott i minst tio år. Så ett nybygge var ofta äldre än vad som blev dokumenterat³².
Men det fanns också krav som man var tvungen att uppfylla för att få behålla nybygget. Man skulle nyodla och uppföra ett visst antal hus enligt nybyggesförordningen: "Laga hus på ett nybygge skola bestå av en stuga och en kammare tillhopa, om åtminstone 12 alnars längd och tio alnars bredd, med tak, golv, spis, bakugn och nödiga fönster, kornlada med loge, bred 11 alnar inom knutarna, och så lång att otröskad säd, efter 4 à 5 tunnors utsäde, där rymmas och bärgas kan, så och stolpbod, fä- och fårhus samt stall." Dessa krav var ofta mycket svåra att genomföra eftersom det bara växer barrskog i socknens nedre delar och husen måste därför byggas så gott det gick av björktimmer. Så de nybyggen som togs upp på 1800-talet stämde ofta inte med förordningen³³. Men inte ens de som hade bosatt sig i socknens nedre delar hade ägande rätt till skog eller utmark. Samtidigt som ett nybygge fick tillstånd av myndigheterna till nyodling bestämdes nämligen också vart nybygget fick utnyttja utmark. När kraven hade uppfyllts kunde nybyggaren bli ägare till nybygget men inte till utmarken³⁴.
Men det verkade inte vara någon tidsgräns på hur länge man var tvungen att bo på sitt nybygge utan man kunde bryta marken och uppföra husen och sedan sälja det. En av pionjärerna som ofta omnämns är Abraham Pehrsson från Ankarsund som insynade de första nybyggena i Tärna socken. Han ägnade trettiofem år av sitt liv till uppodling av tänabygden³⁵och han bodde på 7-8 olika platser inom socknen³⁶. Många stannade alltså inte så länge på samma plats, rekordet lär vara den som flyttat 26 gånger³⁷.

Den korta och knotiga fjällbjörken gav husen och ladorna ett torftigt utseende, man fick skarva ihop flera korta björkstammar och täta så gott det gick med näver och mossa i springorna. För att få stocken rakare har man finurligt nog sågat eller huggit ut kilar och bänt ihop. (resan.s.32)Taken kläddes med näver och ovanpå lades torv. (blick.s.2) Se även på framsidan.

Förutsättningarna för att överleva
När J.W. Zetterstedt år 1832 reste genom Umeå lappmarker hade Tärna just fått sina första nybyggare, han skriver: "Att bygga sig fasta boningar invid fjellen, på ställen, der ingen säd och ingen barrskog växer, synes verkligen vara ett vågadt försök."³⁸Men han är lite positiv också för det finns: "..utsigten att årligen få en herrlig skörd af de bördiga naturliga gräsängar, som deromkring skola finnas." Han fortsätter: "Det är ock möjligt att i en framtid ännu mera odling ock rörelse kan komma att samla sig omkring det nu ödsliga Tärna."³⁹
Zetterstedt hade nu inte så fel för förutsättningarna för nybyggen i Tärna var egentligen bra. Umeälven rinner genom trakten och gav goda kommunikationer både sommar som vinter. Fisket var bra och likaså jakten. Men framför allt var det de mycket goda betesmarkerna och de naturliga slåttersängarna längs sjöar och vattendrag som var bra⁴⁰. Bördigheten beror på den mängd kalkhaltiga issjösediment som härstammar från istidens smältning⁴¹. Men mer beror nog gräsväxtligheten på den naturliga gödning som blir när vattnet flödar över ängarna, de sk. "raningarna", vid vårfloden⁴². Många hade liten tillgång till sjöängar och då var myrslåttern livsviktig. Antalet höhässjor avgjorde nämligen hur många djur man kunde hålla sig med över vintern. Slog slåttern fel tvingades man nödslakta redan på hösten. Dröjde våren och snön låg kvar länge så fick man använda nödfoder för att slippa nödslakta. T.ex. avskavd bark. Tillskottsfoder, löv fick de året om.
Många gårdar hade åtta till tio kor fastän två tre var vanligast. Ett tag hade den största gården, i Björkvattsdalen nitton mjölkdjur! Det var ovanligt även för en storbonde i Västerbottens kustland⁴³. Efter att Gustav Rosén rest genom Tärna i början på 1900-talet skrev han följande: "De kor som gå på bete i kustlandet få leva ganska torftigt i jämförelse med fjällkorna i Tärna, som vada i gräs och blommor."⁴⁴ Han skriver vidare i sin propaganda att: "..en i Tärna företagen provmjölkning av ett 20-tal kor givit till resultat att fetthalten är lägst 3,5 högst 5 procent. De skånska godsägarna äro stolta om mjölken av en och annan kossa håller något litet över 4 proc. fetthalt, och för att nå dit får det vara åtskilligt kraftfoder till. I Tärna utgör gräset ett utomordentligt kraftfoder."⁴⁵ Men även om det nu var så här fantastiskt som Rosén skrev, så var det långt mellan gårdarna och isoleringen stor eftersom det krävdes stora arealer för att täcka behovet av vinterfoder och mat. Även om marken var frodig och hade god växtlighet så var odlings perioden mycket kort, bara ca. 130 dagar, och vintern lång⁴⁶.

Hur levde man, vad levde man av ?
Fisk t.ex. röding, öring eller sik var nybyggarens viktigaste mat, utan den hade man nog inte överlevt speciellt länge⁴⁷. Få var de hushåll i Tärna som inte åt fisk minst en gång per dag⁴⁸. Fisken fångades mest med nät⁴⁹och sen konserverades den på olika sätt. Den röktes, gravades, torkades eller fick surna i gropar i marken, en metod som man hade lärt sig av samerna. Ett välkommet tillskott till den dagliga fisken var ibland olika sorters vilt. Men man jagade främst för den förtjänst man kunde få för viltet. Man fångade mest tjäder, orre, ripa, hare och räv i olika sorters snaror och fällor. Men ibland jagade man också varg, järv och björn⁵⁰. Även om fisket, jakten och slåttern var bra så när vintern var som strängast började ofta detta ta slut och hungern kom krypande. Vad gjorde de då?
Här beskrivs i ett citat ur ett brev till en norrlandstidning som en okänd tärnabo skrev 1879 om hur det var: "Av fjolårets gröda är nu litet eller intet kvar, kanske utsäde här och var, och då genom kornas usla och knappa utfodring mjölktillgången blir otillräcklig, måste oumbärliga livsmedel köpas till vad pris som helst, ty dö vill man inte, huru tungt livet än är. Men var finna pengar till uppehälle av livet? Ingenstädes! Nå, hur kan då folket leva? De flesta på god kredit, och som de hoppas, även på lång kredit. Var finns då denna kredit? Icke inom Sveriges landamären, men väl i - Norge.
Handlaren Meijer i Mo vid NordRanen, 11 mil från Tärna kyrka är Tärnabornas "Josef". Till honom köra, draga eller gå de, och ingen fattig vädjar förgäves till hans goda hjärta. Många tusen kronor har Meijer redan att fodra av Tärnas befolkning men ändå lämnar han dem mer på kredit. Då den fattige bonden kommer till Mo och för med sig någon skovel, någon kvast eller dylikt, betalar han mycket bra, och är han så lycklig att han har med sig några marker smör, får han för varje skålpund 70 öre. Är nu en sådan nödställd människa skyldig sedan gammalt ända till flera hundra kronor, behöver han ändå icke fara från Mo utan att medföra därifrån till en hemmavarande nödställd maka och sina barn minst en säck mjöl ehuru han ofta får en eller två säckar. Under vistelsen i Mo erhåller han dessutom fritt och för intet stallrum för sin häst, och för egen del husrum och värme samt två mål mat om dagen. " Författaren skriver som slutsumma: "..om icke Meijer vore den han nu är kunde de fattiga Tärnaborna icke existera."⁵¹

Hur kom det sig då att man började handla med Norge? För det första var det närmare till Norge än till de närmaste städerna i Sverige. Många produkter var billigare i Mo⁵²och den isfria hamnen där gav ständig tillgång till livsförnödenheter. För det andra var fjällböndernas fågel och vilt attraktivt att göra byteshandel med, mot spannmål och annat⁵³. En dag blev det mottaget, berättar sonen till Meyers grundare, 10.000 ripor och stora mängder skogsfågel, av alla dess slag!⁵⁴Vart tog då allt detta vägen? Större delen exporterades till England⁵⁵.

Innan vägar fanns åkte man med skidor över fjället med sina varor. En gång före jul och den andra till påsk. Sedan när man började köra med hästar och foror över de frusna sjöarna, blev det vanligt med fem eller sex resor per säsong⁵⁶. Vanligen for man många tillsammans ofta 10-15 stycken, ibland upp till trettio foror. Man åkte inte bara för egen räkning utan hade ofta uppdrag av andra, och då tog man fast taxa för transporten, t.ex. 1/3 av mjölmängden man fraktade⁵⁷.

Varför slutade kolonisationen 1861?
Hur kom det sig att hela kolonisationsprocessen i Tärna var undanstökad inom loppet av en halv mans ålder?⁵⁸ Det berodde främst på att det inte fanns några bra ställen att syna ut mer. KB ville inte bevilja nybyggen som låg allt för illa till, eftersom man räknade med att det behövdes sju skrindor hö för att vinterföda en ko. Så om den blivande nybyggaren skulle ha fyra kor och några små kreatur i ladugården behövde han minst 30 skrindor hö varje år. Mindre än 20 skrindor var "endast ledande till fattigdom och uselhet" för nybyggaren⁵⁹.

En annan bidragande orsak var att odlingsgränsen togs upp 1867. Norr om denna gräns fick inga nybyggen anläggas. Den mark som inte redan var i enskild ägo skulle nu tillhöra lapparna som renbetesland. Det var mycket svårt att få dispens från denna regel, men genom hemmansklyvningar och försäljning av mark kom ändå många nya hemman att anläggas⁶⁰. Som sagt godkändes delningar av hemmanen men inte nyodling, så innehavare av så små enheter som 1/256 mantal kallades i alla fall hemmansägare!

I samband med odlingsgränsen kom avittringen⁶¹. Detta innebar att skog avkildes för enskild ägo från kronomarken. Varje bonde tilldelades en viss areal i proportion till den odlade ängens storlek på hemmanet⁶². Samtidigt gjorde man något åt ägandeförhållandena på nybyggena, som var så uppkluvna. Ur varje nybygge växte det alltså fram självständiga gårdar.
En by hade bildats⁶³.

I slutet av Tärnas kolonisationsperiod fanns det ca. femhundra invånare i Tärna, av de trehundrafemtio bofasta fanns det drygt hundra samer och ett tiotal norrmän. Trettio år senare var det, fastän många hade tagit sin tillflykt till Amerika, drygt tusen invånare⁶⁴.

På 1920-talet började de stora förändringarna av Tärna, innan hade människorna levt under samma levnadsvillkor som sina förfäder. Men nu kom stora förändringar som vägförbindelse med övriga Västerbotten, sjukstuga och telefon.

Här har jag valt att sluta för här börjar den enorma omvandling av Tärna som kommer att kulminera med de stora kraftverksbyggena på 50- och 60-talet⁶⁵.

Tärna var en egen kommun från 1904 fram till 1970 då det bildade kommun med Storuman.(förv.s.16) Socknen är 380 kvadratkilometer stor och i sin yta lite större än Gotland. Den består av 60 procent kalfjäll, 10 % sjöar, 15 % björk-, 10 % av barrskog och 5 % övrig mark.(förv.s.23)

Ett levnadsöde
Jag greps av just följande berättelse om P.A Sedholm medan jag höll på att skriva om Tärnas historia. Det är kanske inget speciellt med det han gjort jämfört med andra, men jag tycker den skildrar bra hur det kunde vara.

"När Sedholm kom till Stenträsk stod storskogen tät. Det fanns ingen väg och det var långt till närmaste granne. Allt arbete måste han utföra själv eller med hjälp av hustrun. Häst fick han råd att köpa först efter tio år. Först röjdes alla buskar och allt ris undan. Sedan grep han sig an med träden, grävde fram deras rötter och högg av dem. Därefter fäste han ett kraftigt rep så högt upp på stammen som möjligt och drog av alla krafter tills trädet gav efter och föll i backen. De stubbar som stod kvar bröts upp med smala timmerstockar. När marken var befriad från buskar och träd gick nybyggaren lös på den med järnspett och hacka. Mängder med sten bröts upp och snart kunde jorden spadas."

"Hela sommaren och långt in på hösten pågick ett intensivt arbete för att bärga hö på myrar och naturliga slåtterängar i närheten. För att dryga ut vinterfodret åt kreaturen skars löv som knippades i kärvar och torkades. Fisket nere i sjön gav mat för dagen och ripsnarningen ett välkommet tillskott till födan. Under decennier av hårt arbete vidgade Sedholm sina marker. Skogen trängdes undan och naturlandskapet förvandlades till kulturlandskap. "⁶⁶

Det fantastiska är att han var handikappad hela sitt liv och ändå orkade han bryta upp hela detta nybyggeshemman!!
I dag ligger stora delar av den ängsmark som Sedholm bröt under vatten.

Sammanfattning
När befolkningen växte efter de stora krigens slut, blev främst de obesuttna fler. Det blev till slut trångt på landsbygden och folk sökte sig till nya platser. Skattefriheten och förmånerna lockade också nybyggare till lappmarken. De som kom var främst dessa obesuttna t.ex. arvlösa bondsöner och egendomslösa. Av de första som kom var nog en del inte medvetna om hur mycket arbete man var tvungen att lägga ner på nybygget, utan ofta orkade inte den första omgången nybyggare hålla ut och de fick överlåta nybygget till andra. Men de flesta klarade sig bra. De naturliga slåttersängarna var många och givande, men spannmålsodling gick inget vidare för odlingsperioden var så kort. Nybyggarna hade nyttjanderätt till fiskevatten och fisk var den dagliga maten. Vilt var ett välkommet tillskott till födan men främst snarades och jagades vilt för försäljning. För när vintern var som svårast och maten var slut för både folk och fä reste man den strapatsrika färden till Norge; för att där sälja vilt och annat som man kunde byta till sig mat och spannmål av. Många gånger var nog norgehandeln den avgörande faktorn för att kunna överleva i Tärna.

Kolonisationen av Tärna var mycket kort men intensiv. Befolkningen fördubblades snabbt och snart var all godtagbar mark utsynad enligt KB, som godkände ett nybygge. Andra orsaker till att kolonisationen avstannade redan 1861 var införandet av odlingsgränsen. Den innebar att man inte fick ta upp nybyggen och bryta mark ovanför gränsen, utan att marken tillhörde samerna som renbetesland. Det hölls mycket hårt på detta men genom hemmansklyvningar och försäljning kom ändå många nya gårdar till.

Tärna förändrade sig inte mycket fram till 1920-talet, då stora förändringar börjar ske mot ett modernt samhälle.

Fotnoter

1	Tärna - förvandlad bygd	Olov Isaksson	sid. 9
2	a.a	a.a	sid. 10
3	a.a	a.a	sid. 8
4	a.a	a.a	sid. 11
5	a.a	a.a	sid. 14
6	Tärna	Ossian Egerbladh	sid. 7
7	Tärna - förvandlad bygd	Olov Isaksson	sid. 116
8	Tärna	Ossian Egerbladh	sid. 10
9	Tärna - förvandlad bygd	Olov Isaksson	sid. 116
10	a.a	a.a	sid. 14
11	Tärna i blickpunkten	Center för arktisk kulturforskning, Umeå universitet	sid. 87
12	Tärna - förvandlad bygd	Olov Isaksson	sid. 15
13	Alla tiders historia (läroboken)	Börje Bergstöm, Arne Löwgren, Hans Almgren	sid. 155
14	a.a	a.a	sid. 162
15	a.a	a.a	sid. 259
16	a.a	a.a	sid. 200
17	a.a	a.a	sid. 262
18	a.a	a.a	sid. 259
19	a.a	a.a	sid. 200
20	Tärna - förvandlad bygd	Olov Isaksson	sid. 8
21	Tärna	Ossian Egerbladh	sid. 41
22	Tärna - förvandlad bygd	Olov Isaksson	sid. 8
23	Västerbotten, nybyggarliv	Västerbottens läns hembygdsförening / Västerbottens museum	sid. 203
24	Tärna - förvandlad bygd	Olov Isaksson	sid. 21
25	Västerbotten, nybyggarliv	Västerbottens läns hembygdsförening / Västerbottens museum	sid. 203
26	Tärna	Ossian Egerbladh	sid. 15
27	Tärna - förvandlad bygd	Olov Isaksson	sid. 20
28	Resa genom Umeå lappmarker 1832	Johan Vilhem Zetterstedt	sid. 126
29	Tärna i blickpunkten	Center för arktisk kulturforskning, Umeå universitet	sid. 8
30	Tärna - förvandlad bygd	Olov Isaksson	sid. 56
31	Västerbotten, nybyggarliv	Västerbottens läns hembygdsförening / Västerbottens museum	sid. 202

32	Tärna	Ossian Egerbladh	sid. 16
33	Tärna - förvandlad bygd	Olov Isaksson	sid. 14
34	a.a	a.a	sid. 17
35	Tärna	Ossian Egerbladh	sid. 11
36	a.a	a.a	sid. 40
37	a.a	a.a	sid. 44
38	Resa genom Umeå lappmarker 1832	Johan Vilhem Zetterstedt	sid. 125
39	a.a	a.a	sid. 126
40	Tärna - förvandlad bygd	Olov Isaksson	sid. 16
41	a.a	a.a	sid. 17
42	a.a	a.a	sid. 16
43	a.a	a.a	sid. 17
44	Resan till Tärna	Karin Eriksson, Sune Jonsson, Stellan Rosén	sid. 29
45	a.a	a.a	sid. 6
46	Tärna - förvandlad bygd	Olov Isaksson	sid. 18
47	Västerbotten, nybyggarliv	Västerbottens läns hembygdsförening / Västerbottens museum	sid. 158
48	Tärna - förvandlad bygd	Olov Isaksson	sid. 18
49	Västerbotten, nybyggarliv	Västerbottens läns hembygdsförening / Västerbottens museum	sid. 158
50	Tärna - förvandlad bygd	Olov Isaksson	sid. 18
51	a.a	a.a	sid. 82
52	Tärna i blickpunkten	Center för arktisk kulturforskning, Umeå universitet	sid. 92
53	Tärna - förvandlad bygd	Olov Isaksson	sid. 86
54	a.a	a.a	sid. 87
55	Tärna i blickpunkten	Center för arktisk kulturforskning, Umeå universitet	sid. 108
56	Tärna - förvandlad bygd	Olov Isaksson	sid. 86
57	Tärna i blickpunkten	Center för arktisk kulturforskning, Umeå universitet	sid. 96
58	Tärna	Ossian Egerbladh	sid. 42
59	a.a	a.a	sid. 43
60	Tärna - förvandlad bygd	Olov Isaksson	sid. 16
61	Tärna	Ossian Egerbladh	sid. 43
62	Tärna - förvandlad bygd	Olov Isaksson	sid. 17
63	a.a	a.a	sid. 18
64	a.a	a.a	sid. 8
65	a.a	a.a	sid. 21
66	a.a	a.a	sid. 29

Källor

Tärna - förvandlad bygd	Olov Isaksson	1975
Tärna i blickpunkten	Center för arktisk kulturforskning, Umeå universitet	1991
Tärna	Ossian Egerbladh	1969
Västerbotten, nybyggarliv	Västerbottens läns hembygdsförening / Västerbottens museum	1978
Resan till Tärna	Karin Eriksson, Sune Jonsson, Stellan Rosén
Resa genom Umeå lappmarker 1832	Johan Vilhelm Zetterstedt	Nytryck av orginalupplagan 1980
Alla tiders historia (läroboken)	Börje Berström, Arne Löwgren, Hans Almgren	1989